Trollhättebygdens Släktforskare-Tidningen Nr. 2/1994
(Lars Erik Lycken o Anna Greta Gustafsson, Skara 94-09-10)
Människor formas av hembygden och hembygden formar människorna. Därför finns inga skarpa gränser mellan person- och lokalhistorisk forskning eller mellan släkt- och hembygdsforskning.
Lantmäteri och skiften förknippas av många med enbart kartor men det finns många fler källor. Kartorna är egentligen bara en spegling av de beslut som fattats av lantmätaren och folket ute i byarna. Mera ”kött på benen” får man i skifteshandlingarna, som innehåller protokoll m m.
Från tidigt 1700-tal till 1928, då skifteslagen upphörde, finns skiften men också en del andra handlingar i Lantmateriernas arkiv. Efter skifteslagen kom jordfördelningslagen, som i sin tur efterträddes av fastighetslagen. Skiftena kan vara av olika slag, t ex. omfördelning av jord, nydelning av icke odlad jord och ägoskifte för ägares räkning.
Från början tillämpades s k solskifte av byns jord. Man utgick från bytomtens läge och tomtens andel i byn. Tegarna var lika breda som bytomten och låg i samma ordning som gårdarna i byn.
Från tidig medeltid till 1700-talets början var jorden delad i tegskifte med 1-, 2- eller 3-skiftesbruk, d v s ingen träda eller träda vartannat eller vart tredje år. Tegarna var långsmala för att alla skulle få lika mycket av olika slags jord och de låg utspridda och blandade med grannarnas jord. Detta gjorde att alla var beroende av varandra och att alla måste så och skörda på samma gång. Trädan användes till gemensamt bete. På storskifteskartor kan man än i dag se hur tegarna låg en gång i tiden.
När befolkningen ökade och behovet av mat och kreatursfoder ökade under 1700-talet krävdes rationellare brukningsmetoder. Jacob Fagott, överdirektör i lantmäteriverket, väckte förslaget och 1749 kom en förordning om storskifte. Han strävade först efter en brukningsenhet/delägare i byns mark men i en ny förordning stadgades småningom att varje bonde skulle ha högst 4 åkrar, 4 ängar etc. Det räckte att en enda i byn motsatte sig storskifte för att det inte skulle kunna genomföras.
Bättre mark kunde bytas mot större areal sämre efter taxering av jordens godhet. Före 1783 var närvaro av lantmätare vid förrättningen frivillig, sedan blev den obligatorisk. Socknens nämndemän fungerade som bisittare och skiftet godkändes av häradsrätten. Men lantmätare var skyldig att göra besvärshänvisning och överklagandena var många. Ett exempel: I Falköping var smeden och kyrkan inblandade ett skifte, som
Gjordes 1793, men som inte kunde fastställas förrän 1809!
Vid graderingen (taxeringen) utgick man från den bästa jorden som gav sjätte kornet. Jord som gav tredje kornet värderades till hälften etc. Man räknade sedan fram uppskattningsinnehållet genom att multiplicera arealen med graderingstalet.
Både graderingsförfarandet och själva skiftet mottogs till en början med stor misstro. Storskiftesreformen fungerade dåligt och ägosplittringen bestod i stort, eftersom bönderna tog vara på alla möjligheter att bevara det gamla tillståndet.
1785 tog Roger Maclean på Svaneholm i Skåne initiativ till enskifte av gårdarna på sitt gods, en radikal åtgärd. Enskifte infördes redan 1803 i Skåne, 1804 i Skaraborgs län och 1807 i hela södra Sverige. Värmland, Norrland och Finland berördes aldrig.
Enskiftet innebar i princip ett ägarskap/bydelägare och kunde genomföras om en enda bonde i byn begärde det. Graderingen av jorden bibehölls. En delägare kunde tvingas flytta ut ur bykärnan, men som ”morot” lockade staten med bidrag till flyttkostnaderna. Skiftet förrättades av Lantmätare med godemän som biträde åt sakägarna och länsstyrelsen fastställde beslutet. Men inte heller enskiftet löste alla problem. Det fungerade egentligen bara i slättbygderna.
1827 kom skiftesstadgan om laga skifte, förnyad och mer flexibel 1866. Den fungerade till 1928, då jordfördelningslagen tog över. Fortfarande gällde att en enda bybo kunde begära laga skifte, att lantmätaren med godemän förrättade mätningen och att den som tvangs flytta ut kunde åtnjuta statsbidrag. En särskild domstol, ägodelningsrätten, inrättades i varje domsaga för att fastställa skiftesbesluten.
Laga skiftet medförde att bygemenskapen sprängdes, att tegar och gemensam betesmark upphörde och att utmarken delades upp. En förordning om skyldighet att sätta stängsel innebar att mycket skog gick åt till nya gärdsgårdar.
I Skaraborgs län skiftades 475.000 ha mark, nästan halva länets yta, och i Älvsborgs län 975.000 ha. 17.500 skaraborgare berördes och 9.500 fick flytta sina gårdar. I Älvsborgs län drabbades 25.000 personer och 7.500 fick flytta.
Lagaskiftes-akterna kan se olika ut, eftersom inga bestämda mallar användes förrän efter 1850. Skifteskartorna är i skala 1:4.000, d v s 100 m i verkligheten = 25 mm på kartan. Marken är uppdelad i s k ägofigurer, där åkern har gul färg, ängen grön, vattnet blått etc. Små bokstäver används för att markera de gamla ägorna, stora bokstäver för de nya. Gränserna dras med svart och röd tusch. Kartan är stämplad med häradsrättens namn och fastställelsedatum. Observera att ändringar p g a överklaganden kan förekomma! Skifteshandlingarna innehåller protokoll, där de närvarande räknas upp med namn och hemvist, och bilagor, bl a överklaganden, samt skiftesbeskrivning. I den kan man få veta hur jorden var fördelad före skiftet, ta del av graderingslängden och i delningsbeskrivningen hitta olika lotters littera. Även kostnader för förrättningen och flyttningarna redovisas.
Lantmätaren lämnade ett ex av handlingarna till lantmäteriet, där de ännu finns bevarade, och en kopia gick till Generallantmäteriet i Stockholm, numera i Gävle. Byn var beroende av att få del av det laga skiftet och fick ett ex av kartan och handlingarna. Varje delägare i byn fick dessutom utdrag av den karta och delningsbeskrivning, som rörde hans lott. Det finns många handlingar kvar ute i bygderna. Leta i byakistor, gårdssarkiv och chiffonjéer – det kan löna sig!
Om du finner gamla handlingar kan de tyvärr vara i dåligt skick, sönderrivna, tejpade och hårdrullade. Skydda dem så gott det går genom att undvika fukt, syra (i luft och förvaringsmaterial), ljus och tape. Förvara dem om möjligt plant eller rulla dem på ett grovt rör!