Den okända släkten

Trollhättebygdens Släktforskare-Tidningen Nr. 6/1995

Föredrag under Släktforskarförbundets årsstämma i Stockholm, augusti 1995, av Docent Anne Marie Ohlander, Uppsala:

Referat av Anna-Lisa Berglund

Det är historiskt viktigt att förstå samtid och händelser ur identitetssynpunkt. Släktforskning är en historisk instinkt att vilja veta vem man är i en förändrad värld. ”Odågor” vill man helst inte kännas vid. Men de har ett viktigt syfte: ”Gör ej om det!” och dessutom är det lätt att få info om dem.

Kvinnorna är den okända släkten. Nu pågår forskning äntligen! Men källmaterialet är bitvis magert. På gravstenarna står ofta Bonden NN och hans hustru. Då är faktiskt folkbokföringen mer jämställd.
Till en del var kvinnorna förtryckta. De fick t ex inte rösträtt i Sverige förrän 1921.

1850 bodde 90 % av befolkningen på landet, både anfäder och axmödrar. Arbetet var könsuppdelat. Männen skötte jordbruket men kvinnorna ladugård, smådjur etc utöver hushållsarbetet. Smöret, som både betalades som skatt och exporterades, var kvinnornas verk. När mejeriproduktionen kom igång med separatorns intåg i slutet av 1800-talet var det kvinnorna som stod för det arbetet också. Uppdelningen går också igen i häxprocesserna: Kvinnor stod för magi på kor och män för konsterna när det gällde hästar.

Kvinnorna var med ute som räfserskor, band neker och skar med skära. De gallrade rovor och satte potatis, skötte smådjur och ladugård samt dessutom hela det stora arbetsamma och ansvarsfulla hushållsarbetet. Ett tecken på detta är att det var kvinnor som satte igång hungerupplopp och revolutioner när det blev brist på föda, ex Franska revolutionen.

All lin- och ullberedning togs om hand av kvinnorna. Allt tyg och alla kläder tillverkades hemma. När textilerna småningom blev till lump utgjorde de råvara för papper. Island använde vadmal som betalningsmedel. Det var också kvinnor som på stående vävstolar vävde våderna till vikingaseglen.

Varför kom allt detta inte med i historieböckerna?

Jordbrukarhustrun skrevs dock som arbetare fram till 1965. 1 Nora bergslag fanns på 1500- och 1600-talen ibland fler kvinnor än män i gruvorna, likaså i järnbruken i Västmanland på 1600- och 1700-talen. Kvinnor fanns i alla näringar, ex-vis som mursmäckor på byggen. Inom Postverket blev postmästaränkorna ofta postmästare. Det fanns t o m två rikspostmästarinnor 1682! Trots att kvinnan inte var rättskapabel, d v s ej fick företräde i rätten, ger domböckerna många exempel på manhaftiga bondmoror och andra, som själva skötte sina ärenden. Två länsmansänkor uppehöll sina avlidna mäns yrken

Källorna visar att män och kvinnor på 1600-talet läste lika bra men att kvinnorna ”förstod” bättre. Det var ju de sam lärde barnen hemmavid! 1859 inrättades det första seminariet för lärarinnor. Då hade manliga och kvinnliga lärare i princip samma lön för sitt arbete.

Under industrialismens genombrottsår arbetade kvinnor och många barn i nästan alla industrier, procentuellt sett mer än dagens 16%. Kvinnoidealet var ett annat då. Kvinnan skulle vara stor, grov och stark, ha myndigt utseende, inge respekt och hade en stark ställning.

Det nya kvinnoidealet, ”kontorist-idealet”, ville ha kvinnan svag och hjälplös. I slutet av 1800-talet blev många kvinnor lärare, telefonister och telegrafister. Inte alla yrken var ”passande” för kvinnor. Inte förrän 1923 kunde en kvinna få en högre statlig befattning. Vår första kvinnliga läkare hade 5 generationer kloka gummor att falla tillbaka på!

Under 30-åriga kriget, när männen skrevs ut till krigstjänst tog kvinnorna över där hemma. Och det gjorde de bra! Produktionen steg dessa år i jordbruket. I Österbotten tog de även över säljakten och tjärbränningen. De gjorde allt utom att bygga hus! Troligen var det samma sak i Sverige.

Däremot tog männen inte över kvinnans arbete. Mansrollen var klart definierad, kvinnorollen diffus. Om en hustru dog kunde mannen t ex inte mjölka korna. Ett häpet brev från Amerika omtalar att där är det männen som mjölkar (med maskin). En man kunde heller inte sköta barnen. Om modern dog blev resultatet ofta en skingrad familj och spädbarnsdöd. Däremot lyckades änkorna ofta hålla ihop och försörja sin familj. Kvinnan spände över ett större område.

En avvikelse frän denna traditionella mansroll konstateras i Västergötland, där kvinnorna arbetade textilt. En parallell med ny mansroll finns i Schweiz.

I dag har en genomgripande social förändring ägt rum. Männen har överskridit de ovan skisserade gränserna och deras medellivslängd stiger snabbt, kanske för att de klarar sig själva bättre i dag.

* * *