Geneve marknad

Trollhättebygdens Släktforskare-Tidningen Nr. 1/1999

Christer Gustafsson-Slätt
Referat av Anna-Lisa Berglund

Namnet Geneve kommer av läget vid genvägen mellan Lödöse och skara, när järnvägen kom, ändrades namnet till Gendalen, eftersom även Halland ståtade med ett Genevad, vilket ledde till förväxlingar.
Men det gamla namnet lever fortfarande kvar i var mans mun.

Geneve var egen socken med egen kyrka och en av de äldsta byarna i trakten. Det berättas att Gustav Vasa på sin tid red förbi Geneve.
Tillsammans med Erska by var den ett av de största samhällena. Där fanns affär och Västergötlands första mejeri. Man hade egen avrättningsplats med profoss och både sockenfärgare och sockengarvare, s.k. gärningsmän.
Allt detta berodde på de marknadsrättigheter byn hade 1787-1886, då marknad hölls årligen. Från 1887-1903 anordnades marknad vart annat år och 1904 övergick verksamheten till Nossebro, där den fortgår än i dag.

Byallmänningen finns ännu kvar. De 26 delägarna samlas varje år i oktober till byastämma. Förr i världen bjöd åldermannen de närvarande styrelsemedlemmarna på 2 l brännvin. Betalningen, 20 kr, togs ur bykassan.

Marknaderna hölls på kyrkplatsen medan kreatur bytte ägare på nuvarande bygdegårdstomten. Geneve domböcker är en otrolig källa när man, som Christer, vill veta hur marknadslivet tog sig ut.
De flesta gamla byborna nämns där, som målsägare eller vittnen. Efter genomgång av 99 års marknadsliv, allt som allt 200 mål, kan konstatera att minst 130 slagsmål varit så allvarliga att de dragits inför tinget.
Det sägs att gummorna hade gubbens svepning med i packningen inför marknadsresan men veterligt har bara två personer blivit ihjälslagna under denna tid.
Många klippte inte naglarna på ett par månader före marknaden utan filade dem taggiga som sågar för att använda dem som vapen i slagsmålen.
Det ansågs inte vanhedrande att slåss på marknaden. Det berättas att en gammal gubbe t o m grät för att han var för gammal att delta!

Ca år 1850 var fyra byar i Magra inblandade i ett rejält slagsmål. 40 man från två av byarna låg i försåt när de övriga kom vägen fram, beväpnade med gärdsgårdsstörar.
En slagskämpe fick en sten i huvudet och avled. Gärningsmannen dömdes till halshuggning, men hovrätten mildrade straffet till 2 års fängelse. Även tre andra deltagare dömdes vid tinget efteråt.
Två av dem emigrerade sedan till Amerika. Kontakten med dessa uppehölls inte. Brotten skulle döljas där. Ännu i dag råder ovänskap mellan vissa gårdar p.g.a. denna batalj!

Marknadsfrid och landsvägsfrid skulle råda, annars hotade det böter. Därför skedde slagsmålen mest i dikena. Länsman var inte välsedd och fick sig en omgång stryk då och då.
Det berättas att han en gång tog isär några slagskämpar på förmiddagen men senare på dagen blev illa slagen i huvudet med en planka. Gärningsmannen flydde därefter till Norge, en vanlig åtgärd för att slippa straff.
Till sin hjälp hade länsman 12 lika impopulära marknadsvakter med grönt mössmärke. Brännvin fick ej säljas på marknaden men öl kunde man få på gästgivaregården i Sollebrunn.
De många domarna mot överlastade personer talar emellertid om en annan verklighet. Otaliga ”kärringar” från när och fjärran häckade i buskarna med kaffekittel och ”putell” och krogrörelser förekom litet varstans.
Avskedade soldaten Ahlberg blev fast för fylleri varje år mellan 1835 och 1856, då han var 86 år gammal. Förutom soldat hade han varit jägare på Gräfsnäs och även nämndeman.
Han brände själv och brännvinsinkomsterna täckte böterna med råge.

Marknadsbesökare långväga ifrån kom i regel till marknadsplatsen redan kvällen före. Totalt samlades 10-12.000 personer.
Bara Hova marknad var större i hela Västergötland. Kreatur uppköptes både till Norge och England och drevs till bestämmelseorten av köparna.
Geneve-borna delade in byn i åtta ringar och byggde marknadsstånd, som hyrdes ut för 5 riksdaler. Jordägarna tjänade pengar men söp i regel upp dem nästa dag.
Knallar, som inte ville ha hela stånd, kunde hyra skivor, lagda på bockar.
Det förekom även förlustelser av annat slag som positivhalare och björndansare. Det berättas att t.o.m. Kristina Nilsson i sin barndom uppträtt på Geneve marknad.

På Skojarbacken och kreatursmarknaden höll ”affärsfolket”, tattarna, till. 3-4 nätter före marknaden gick bönderna vakt mot kreatursstölder, beväpnade med påkar och gevär.
Då och då sköt de ett skott för att påminna om sin existens. Om man fått en häst stulen kunde det löna sig att ta en titt i almanackan efter nästa marknad – där fanns ofta hästen!
En tattare, ”Pjäxen”, stal en ko på väg till marknaden. När ägaren kände igen henne sa Pjäxen sig nyss ha köpt kon och erbjöd sig att hämta säljaren. I stället rymde han sin kos.

Vid Sollebrunns gästgivargård gick det ofta hett till i samband med Geneve marknad. 165 mål rörande Sollebrunn avgjordes vid tinget under en 6-årsperiod!
En gång kom ett sällskap sent på natten och blev inte insläppta. De tog sig då in genom att riva dörren. Innevarande gäster flydde genom fönstren för att hämta hjälp.
Gästgivaren skar i villervallan av ett öra på en av fridstörarna och fick tillkalla skollärare Bäcklund för att stämma blodet. Postdiligensen, som körde vägen Göteborg-Skara, låg oftast över på värdshuset.
Den var då och då utsatt för rånförsök, ofta i det mörka Risveden, men de lyckades ej.

Nu forskar Christer om Erska by och speciellt om vägen Lödöse-Skara, som gick genom Sollebrunn. Det finns fortfarande upp till två m djupa hålvägar i Risveden från den tiden.
Bara vid Kloa, på vägen mot Gräfsnäs, byggd 1570, finns sju stycken. Varje backe på den gamla vägen hade sitt namn, och många krogar låg utefter den. Flera av deras namn är ännu bevarade.
Men de resande var ängsliga. Man sade: ”För Risvedens folk bevare oss Gud!” I Sollebrunn finns Själaberget, troligen ett minne från det själahus, resandehärbärge, som lär ha funnit i byn.

Bjärkeborna körde ofta, som bisyssla, varor till Göteborg. Om detta kan man läsa mycket i domböckerna. Brännerier i trakten exporterade till England via Göteborg.
Från Gräfsnäs gods var 1834 110.000 kannor brännvin till försäljning. Resan till Göteborg tog tre dagar och lönen var en kanna brännvin. Men de luriga Bjärke-bönderna hade borr med sig och sög åt sig betydligt mer genom halmstrån.
Att de brände hemma också framgår av mantalslängdernas ”skatt på brännvinsbränning”. Icke förty inköptes till jul 14 kannor (2.6 l) brännvin extra/hushåll. Det hembrända var 6-gradigt, d v s 50 % spritstyrka, och späddes med vatten.

Källor, som Christer använt/använder i sin forskning:

  • Domböcker
  • Folklivsarkiv i Göteborg
  • Folklivsarkivet på Nordiska museet. Register finns.
  • ULMA, inspelade intervjuer. Register finns.
  • Mandelgrens handlingar i Lunds landsarkiv
  • Dagböcker från trakten
  • Tidningsklipp, mikrofilmade på bibliotek och museer
  • Landshövdingeberättelser
  • Landstingsprotokoll
  • Allmänna kungörelser
  • Älvsborgs lösen, (Kännedom om gårdsnamn behövs!)
  • Mantalslängder
  • Almanackor
  • Älvsborgs almanacka, Västgötarummet i Borås länsbibliotek
  • Skifteshandlingar
  • Muntlig tradition